Publicerad på Vasabladet och Österbottens tidning 7.2.2025.
Förutom den gröna omställningen pågår det i Finland en annan stor omställning: den gråa. Om ett par decennier kommer var sjätte finländare att ha fyllt 75 år. Och snart befinner vi oss i ett läge där nästan hälften av Finlands arbetsföra befolkning, 15–74-åringarna, har fyllt 50.
Man säger att sextio är det nya fyrtio. Ändå visar forskning att det är personer över 50 som upplever mest åldersdiskriminering i arbetslivet. I festtal och på sysselsättningsforum hyllas de och uppmuntras att stanna kvar i arbetslivet så länge som möjligt. Ändå upplever många äldre att de hamnar utanför och inte duger på arbetsmarknaden.
Trots en svag konjunktur uppger fortfarande vart femte företag att bristen på yrkeskunnig arbetskraft begränsar deras verksamhet. När det råder brist på kunniga arbetstagare borde hela kompetensreserven tas i bruk. Alla behöver få jobb, oberoende av ålder, kön eller andra faktorer. Det enda som borde spela roll är vad man kan.
Å ena sidan är ålder bara en siffra, å andra sidan medför den också en prislapp. Som äldre behöver man oftast mer vård- och hälsotjänster än när man är ung. Åldrandet sätter stor press på den offentliga ekonomins hållbarhet. Vi behöver fler vuxna som jobbar, betalar skatt och vars arbetsgivare betalar skatt. Vi behöver de gråa pantrarnas frammarsch!
När det gäller sysselsättningen bland äldre har Finland halkat efter de andra nordiska länderna. Det oroar också beslutsfattarna, eftersom pensionärernas arbetsinsats redan nu är betydande för nationalekonomin. Det handlar alltså inte om något slags ”kontorsmormorande”, utan om riktiga jobb. Pensionärer utgör redan en viktig grupp säsongsarbetare inom flera branscher.
Alla vill inte ha lugna pensionärsdagar, eftersom pensionärernas kondition och arbetsförmåga i dag är bättre än någonsin. Vi går i pension i allt bättre skick, och redan nu fortsätter cirka en tredjedel av dem som går i ålderspension från en anställning att arbeta. Bland företagare är andelen som arbetar efter pensionen ännu större. Många fortsätter att jobba för att arbetet ger livet en känsla av mening och skapar sociala kontakter. En del fortsätter av ekonomiska skäl: pensionssystemet belönar arbete efter uppnådd ålderspension.
Jag talade med några rekryteringsproffs, och alla lovordade pensionärerna. Trenden lär förstärkas i takt med att befolkningen åldras. Enligt erfarenhet är pensionärer ansvarsfulla och flitiga arbetstagare. Man behöver inte ge dem någon separat genomgång av arbetslivets regler, för ålderns erfarenhet återspeglas i deras inställning till jobbet.
Än så länge ser man dock relativt få pensionärer på sommararbetsmarknaden. Den upplevs fortfarande vara avsedd främst för unga, och därför söker inte särskilt många äldre sommarjobb. Det är självfallet viktigt att unga får växa in i arbetslivet via sommarjobb. Men det kunde vara givande att blanda in några pensionärer. Kanske man i stället för ”sommarjobb” borde tala mer allmänt om ”säsongsarbete”? Det skulle kunna locka fler äldre att ta steget ut i arbetslivet igen.
