Yritykset ottivat vanhat rakennukset käyttöön – ja ovat tyytyväisiä
Att bevara eller inte bevara, det är frågan för många företag. Riva och bygga nytt eller renovera? ”Se över det befintliga fastighetsbeståndet, både eget och i närområdet, och se vad som matchar era behov innan ni tar beslut”, det rådet ger Ann Charlott Hästö, grundare av ACH Architecture i Jakobstad. CB pratade också med Bock’s Brewery, Hotell Epoque och Sjöblom Infra som tagit tillvara en befintlig byggnad i stället för att bygga nytt.
Säilyttää vai olla säilyttämättä – siinäpä monen yrityksen kysymys. Pitäisikö purkaa ja rakentaa uutta vai kunnostaa vanhaa? ”Käykää ensin läpi olemassa oleva kiinteistökanta – sekä oma että lähialueen – ja pohtikaa, mikä vastaa parhaiten yrityksenne tarpeita ennen päätöksentekoa”, neuvoo Ann Charlott Hästö, pietarsaarelaisen ACH Architecturen perustaja. CB haastatteli myös Bock’s Breweryä, Hotell Epoquea ja Sjöblom Infraa, jotka ovat ottaneet käyttöön olemassa olevan rakennuksen uuden rakentamisen sijaan.
Arkitekten Ann Charlott Hästö har nästan 30 år i branschen och ogillar den rådande rivningshysterin. Hennes fokusområde är numera utveckling och strategisk planering och hennes största projekt i regionen är Fiskets hus i Vasa och det senaste projektet, Mirka Power Tools nya produktions- och kontorsbyggnad i Jakobstad.
Enligt Hästö skapar vi många onödiga riskbyggen i dag. Pressade tidtabeller gör att viktiga moment förbigås, som i förlängningen kan orsaka problem. ”Alla tror att det nya är bättre. Men ibland uppförs nybyggen utan den långsiktiga kvaliteten som behövs, så hur ser månne dagens hus ut om 20, 30 år?”, frågar sig Hästö och anser därför att den nya bygglagen är bra.
Hästö jobbar mycket med ledningsgrupper och styrelser och har sett avsaknaden av kunskaper i byggande. ”De som bestämmer om ekonomin eller vad som ska rivas har inte tillräckligt med tid att utforska eller kunskap om byggprocesser för att kunna besluta om en fastighet ska utvecklas eller avvecklas.”
Tee läksyt ennen kuin alat rakentaa uutta
Yleinen käsitys on, että vanhan remontoiminen on uuden rakentamista kalliimpaa. Hästön mukaan ei kuitenkaan ole oikeudenmukaista verrata tiukkaan puristettua uudisrakennushankintaa huolellisesti tehtyyn olemassa olevan rakennuksen peruskorjaukseen. ”Todella kestävä uudisrakennus olisi huomattavasti kalliimpi kuin tämän päivän uudisrakennukset. Jos valitsisimme materiaaleja ja ratkaisuja, jotka kestävät sata vuotta, voisi uudisrakentamista ja korjausrakentamista mielestäni verrata keskenään. Haluan haastaa talousihmiset ja johtoryhmät: ottakaa mukaan asiantuntija, joka osaa selittää ja perustella, kannattaako olemassa olevia rakennuksia hyödyntää tai täydentää – vai rakentaa kokonaan uutta”, Hästö sanoo.
Jotta mahdollisesta uudisrakentamisesta voitaisiin tehdä hyvin perusteltuja päätöksiä, kehottaa hän ensin selvittämään ja huolellisesti harkitsemaan kaikki uudisrakentamisen vaihtoehdot. Jokainen olemassa oleva rakennus on jo kerran kuormittanut ympäristöä. ”Miten voimme hyödyntää rakennuksia parhaalla mahdollisella tavalla? Nähkää niiden vahvuudet ja mitä ainutlaatuista niillä on tarjota. Se, mitä sata vuotta sitten rakennettiin, oli useimmiten varsin hyvää”, Hästö sanoo.
150-årig traditionsrik villa blev Sjöblom Infras nya kontor
Sjöblom Infra i Jakobstad erbjuder tjänster inom industri, infrabyggande och återvinning. En stor del av verksamheten utförs på industriområdet i hamnen så man sökte nya lokaler närmare till i stället för dem i Sandsund som även blivit för trånga.
Vd Matts Sjöblom berättar att företaget höll på att riva några av UPM Kiinteistöts byggnader. På andra sidan vägen låg ett hus med strandtomt som UPM också tänkte riva om ingen köpte det. ”Det var en fullständig slump. Jag frågade mäklaren vad huset kostade. Tre minuter senare så var det köpt”, säger Sjöblom med ett leende och konstaterar ”sedan är det ju förstås det där med att köpa någonting man inte har kollat…”
Huset från 1869 var i ganska dåligt skick. Taket hade 17 hål som hade lett till att vissa väggar var genomruttna. När han första gången steg in i huset, som stått obebott i sju år, möttes han av en distinkt lukt av mikrober, dvs. mögel och insåg snabbt att här krävdes en fullständig renovering.
Jag frågade mäklaren
vad huset kostade, tre
minuter senare så var
det köpt
Positivt var dock att stommen var av stock och materialet i fönster och dörrar av hög kvalitet. ”Förr i tiden insåg man vikten av att använda hållbara material. Fönstren restaurerades noggrant liksom de allra flesta innerdörrarna. Golvlisterna återskapades enligt gammal modell. Vi har återanvänt så mycket det bara gått”, säger Sjöblom, som lyfter på hatten för snickarna som gjort ett fantastiskt jobb.
Mer än bara ett nytt kontor
Den gamla villan, på litet över 445 kvadrat, har även högt i tak, vilket ger rymd och luft. Sjöblom konstaterar att helheten lätt förstörts om man bara byggt nytt. Nu gick det även åt klart mindre material än vid ett nybygge. Huset var inte skyddat men man har målat det i samma färg som tidigare och invändigt har man inte flyttat några väggar. Ventilationssystemet är nytt liksom golvvärmen i hela huset, saker som finns men inte syns.
Renoveringen tog två år och var en stor investering där den största kostnaden utgjordes av arbetstimmar. Sjöblom Infra har fått en inspirerande miljö där man emellanåt kan blicka ut över gräsmattan, äppelträden och havet. ”Vi fick så mycket mer än ett kontor – en inspirerande miljö som gör vardagen så mycket trevligare”, konstaterar Matts Sjöblom.
Bock’s Brewery hittade unikt energisystem som fungerar än i dag
För Sture Udd, mannen bakom Bock’s Brewery, var det inte alls någon självklarhet att ta tillvara den gamla byggnaden, som redan 1865 inhyste Vasas första framgångsrika ölbryggeri, Lahti Panimo. ”När vi tog över var den nedgången med ruttna och förstörda träkonstruktioner. Det var en svinstia, för att tala klarspråk”, säger Udd.
När allt skräp grävts ut, visade det sig att byggnaden dolde helt unika energilösningar som få numera klarar av att bygga. Tidigare generationer hade kombinerat reell kunskap med sofistikerad teknologi och byggt huset som en snillrik energianläggning. ”Det kostnadsfria energisystemet, som byggdes av Bock 1910, gjorde det möjligt för dem att bli ett av världens mest lönsamma bryggerier. Det här kunskapsarvet ville vi förvalta”, berättar Udd.
Lär av det gamla – tillämpa på nytt sätt
Udd betonar flera gånger att det viktiga inte är väggarna i sig, utan att bli inspirerad av dem till att utnyttja samma tankegång, men inte på samma sätt. Energilösningen bygger på en stenkultur som då skapade en dramatiskt kostnadsbesparande produktionsmöjlighet. ”Inte ansågs stenar vara snyggt för 100 år sedan, fast det gör det i dag. Det är bara en bonus. Hållbarhet är att gå vidare, ta lärdom av det gamla och skapa nytt, inte att återgå till hur man gjorde för 100 år sedan.”
Sture Udd passar på att ”skola” byråkraterna. Innan man städat upp inne i den gamla byggnaden och utanför var det ingen som visade intresse för det som egentligen var värdefullt. ”Problemet var att ingen brydde sig förrän vi påvisade vad som är värt att ta tillvara.”
Innandömet omfattades inte av formella krav och en överenskommelse om tyngdpunkterna kunde nås. Udd konstaterar att det är typiskt för laglydiga tjänstemän att främst bry sig om de formella kraven. ”De visade massor med omsorg om triviala sextiotalsfönster, men inte om de grundläggande fantastiska kulturhistoriska innovationerna som syntes inne i byggnaden.”
”Använd hållbara material!”
Udd anser inte att allt ska bevaras bara för att det är gammalt. Det måste finnas ett äkta värde i det gamla som har betydelse för framtiden. ”Ibland är det bättre att riva och bygga nytt. Men i vårt fall skulle vi ha rivit ett bra exempel på hållbarhet och byggt något nytt som kanske varit ohållbart.”
När man tog tillvara den 160 år gamla bryggeribyggnaden, som nu inhyser Bock’s bryggeri, restaurang och affär, användes väldigt lite nytt material, man återanvände det som redan fanns. Golven förnyades dock eller förbättrades. ”Det är inte ett självändamål att minimera användningen av material. Man bör använda sådant material att man inte behöver byta det i framtiden. Golvet här ska inte ändras de följande 100 åren överhuvudtaget!”, säger Sture Udd.
Hotell Epoque antoi tullipakkahuoneelle uuden elämän
Siitä lähtien, kun Jerry Kauppinen oli yhdeksännellä luokalla, on Pietarsaaren vanha tullipakkahuone vetänyt häntä puoleensa. Jylhä rakennus seisoi odottamassa aikaansa – ja Kauppista.
Ennen kuin pääsemme tarinassa niin pitkälle, ehti Kauppinen toimia yrittäjänä Fäbodan Kahvituvalla ja työskennellä ulkomailla. ”Kun olin töissä Dubaissa, kaupunki pani rakennuksen myyntiin. Minulla oli kaksi tarjousta, mutta jätin niistä korkeamman varmuuden vuoksi. He pitivät toiminta-ajatuksestani ja hyväksyivät tarjouksen”, Kauppinen kertoo.
Kun Kauppinen sai rakennuksen haltuunsa vuonna 2004, se oli jo melko huonossa kunnossa. Ensimmäiseltä käynniltä hän muistaa erityisesti valurautaiset kattorakenteet. Ne hän halusi säilyttää. Muuten rakennuksesta jäivät jäljelle lähinnä ulkokuori ja väliseinät. Yli puolet talosta oli kylmätiloja mukaan lukien ullakko, jossa nyt sijaitsevat hotellihuoneet.
Etu markkinoinnissa
Kauppinen pitää vahvana markkinointivalttina sitä, että rakennuksessa on säilytetty mahdollisimman paljon alkuperäistä. Väliseinien lisäksi myös ikkunat on säilytetty, vaikka osa niistä on jouduttu vaihtamaan tai uusimaan vanhan mallin mukaisesti. ”Olemme muokanneet toimintaamme olemassa olevien väliseinien ja vanhojen piirustusten mukaan. Esimerkiksi joidenkin väliseinien paksuus oli 60 senttiä, ja ulkoseinät olivat samaa luokkaa.”
Vuonna 1908 rakennetussa tullipakkahuoneessa lattiaa laskettiin noin 80 senttimetriä, sillä se oli alun perin lastauslaitureiden tasolla. Sisäseinistä näkee, että lattiaa on laskettu, mutta vastineeksi saatiin lisää huonekorkeutta. ”Graniittilaatoitetun terassin on tarkoitus muistuttaa noista vanhoista puulastauslaitureista”, Kauppinen kertoo.
Budjetti ylittyy helposti
Vuonna 2007 virallisesti avatussa Hotell Epoquessa on 17 huonetta, ravintola ja kokoustilat. Lisäksi hotellin yhteydessä on muutamia huoneistoja pidempään viipyville vieraille. ”Remonttiin käytetyillä rahoilla olisimme voineet rakentaa tyhjälle tontille kolme kertaa suuremman hotellin kolminkertaisella määrällä huoneita. Mutta vertaa nyt 20 vuotta vanhaa rakennusta tähän – kumpi on kauniimpi?”
Kauppisen mukaan keskustelu ja yhteistyö kaupungin ja museoviraston kanssa on ollut sujuvaa. ”Ehkä he joskus kyseenalaistivat jotakin, mutta haluaisin silti sanoa kaiken menneen oikein hyvin.”
Jerry Kauppinen sanoo, että hänen mielestään rakennus saa ajan myötä vain enemmän luonnetta ja arvoa. Siksi hän suosittelee muillekin vanhan rakennuksen käyttöön ottamista, jos se vain sopii tarkoitukseen. ”Se maksaa enemmän, mutta on sen arvoista.”
TEXT / TEKSTI: Rainer Ahlvik
KÄÄNNÖS: Mia Brännbacka
BILDER / KUVAT: Julia Rahikka & Sami Pulkkinen
