Livet och företagandet går inte alltid som på räls. Vad gäller trafikförbindelserna känns det som om man hela tiden möts av must win battles och nu senast i form av renoveringen av Storå bro över Perho å norr om Karleby. Jättefint projekt i sig men planen var att reparera bron utan en tillfällig bro förbi byggarbetet. Grundrenoveringen var tänkt att börja kring valborg och pågå i sju månader.
Den offentliga diskussionen tog fart både i media och sociala medier. Varför? Tanken var att trafiken skulle dirigeras med hjälp av radarförsedda trafikljus och att en körfil åt gången skulle vara i bruk. Konsulterna hade räknat ut att under rusningstid skulle väntetiden vara kring tre minuter. Det här accepterades ändå inte, eftersom det är lätt att gissa sig till att köerna skulle nå ända till korsningarna vid Heinola och Kajanavägen under den värsta rusningstiden.
Längs vägavsnittet trafikerar i medeltal 11 000 bilar per dygn och sommartid ökar antalet till 12 000. Av dessa är ett tusental tung trafik.
Pendlare, långtradare, utryckningsfordon, taxibilar, turister
– alla skulle få köa i fortsättningen.
Under den senaste tiden har alla broreparationer längs riksåttan norr om Karleby genomförts med hjälp av tillfälliga broar – trots att trafikmängden har varit mindre.
Efter den offentliga diskussionen och efter att till och med näringsministern engagerat sig i ärendet lovade NTM-centralen att utreda byggandet av en tillfällig bro och framför allt finansieringen av den. I torsdags kom beskedet att det inte blir någon bro. Det är för dyrt. Så pass mycket ändrades ändå planerna att man nu tillsammans med entreprenören utreder om det går att få mera utrustning och personal, så att det arbete som stör trafiken kunde göras som tvåskiftsarbete och med material som torkar fortare. Då skulle bara en körfil vara i bruk endast under tio veckor av renoveringen från och med början av augusti.
Nu ligger alltså ansvaret på entreprenören. Om den snabbare tidtabellen inte håller kommer brobyggplatsen att leda till kostnader för trafikanterna. Kostnaden för enbart den tunga trafiken skulle vara flera miljoner euro på grund av väntetider på byggarbetsplatsen. En väntetid på 20 minuter under sju månaders tid skulle kosta 4,5 miljoner euro.
Hela Finlands ekonomiska framgång är i stor utsträckning beroende av exporten, och värdet på exporten från enbart den ekonomiska regionen Karleby och Jakobstad är mer än tre miljarder euro per år. För närvarande samlas det in sju gånger mera för trafiken i Finland i form av skatter och avgifter jämfört med det belopp som tilldelas trafiken. God tillgänglighet möjliggör exportinkomster och därför bör trafikprojekten betraktas som investeringar. Men investeringen får inte äventyra verksamhetsförutsättningarna för näringslivet i Karleby- och Jakobstadsregionen.
Fjolårets stora prestation var att hela riksåttan
blev en av huvudlederna i landsvägsnätet.
Redan då blev det klart att det här är bara första steget och det är hårt arbete som gäller för att få finansiering till förbättringar. Det är ändå överraskande att vi nu står inför så här fundamentala saker.
Hur kan projekt på den här nivån avancera så här långt utan att man informerat om ärendet klart och tydligt? Det blev en överraskning för såväl näringslivet som Karleby stad. Ingenjörer på annan ort har nödvändigtvis inte tillräckligt med lokal kännedom och därför kan vi också se oss själva i spegeln – har vi lyckats med intressebevakningen i regionen? I den offentliga diskussionen var det många som lyfte fram att Mellersta Österbotten behandlas som NTM-centralens gränsområde och därför blir vi ofta förbisedda. Det gäller alltså att föra oväsen.
