Publicerad på Österbottens tidning och Vasabladet 18.8.2023.
När Helsingin Sanomat på våren gjorde en artikel om den blivande utrikesministern Elina Valtonen kände jag stor beundran. På videosnuttar som var med i artikeln talade hon utöver finska även flytande svenska, engelska, tyska och franska. Imponerande!
Valtonen är verkligen ett undantag i dagsläget, eftersom allt färre av oss finländare behärskar något annat främmande språk än engelska. Språkstudier har under en lång tid minskat i vårt land och språkrepertoaren har smalnat. Samtidigt har vår språkkunskap försämrats. Engelskan har trumfat ner andra viktiga språk. De flesta grundskoleelever studerar endast två obligatoriska språk och endast var femte elev studerar tre främmande språk. Antalet skrivande av språkprov i studentexamen har stadigt minskat under mer än tjugo års tid.
Engelska är viktigt. Så viktigt att dess behärskning borde betraktas som en medborgarfärdighet. Ändå tror vi alltför mycket på att engelska är ett globalt dominerande världsspråk och att andra språk inte behövs. Bara en sommarsemester i några europeiska länder var tillräckligt för att återigen förkasta den missuppfattningen. Jag behövde alla mina språkkunskaper förutom finska. Svenska, engelska och tyska var i mycket aktiv användning och jag hade behövt ännu flera språk om jag bara kunde. Det finns överraskande många människor i Europa som inte kan engelska.
Minskningen av språkkunskaper verkar oroande för det finländska arbetslivet. I näringslivet går behoven av språkkunskaper i en helt motsatt riktning till vad som har hänt i undervisningen. Arbetslivet har ett stort behov av dem som kan flera främmande språk och behovet är ännu mer påtagligt längs vår exportkust. Det är en gammal visdom att man måste sälja till kunden på kundens språk, men språkkunskaper är mycket fördelaktiga även i många andra arbetsuppgifter.
Vi är en del av den europeiska gemenskapen där det behövs språkkunniga tjänstemän och experter. Till exempel är franska ett av två av NATOs officiella språk. När vi ser till att vi har mångsidiga språkkunskaper är vi som ett land starkare representerat vid många beslutsfattarbord.
När ett företag snabbt behöver en person med språkkunskaper finns det inga genvägar. Det tar flera år att bli flytande i ett språk. Därför borde språkstudier börja så tidigt som möjligt. Språkstudier som startar tidigt och till och med på ett lekfullt sätt utvecklar färdigheten omedvetet och skapar en solid grund för att utveckla starka språkkunskaper. Som exempel var mitt eget tvåspråkiga barn som flugpapper när det kom till att lära sig bemästra engelska på första klassen. Det verkade som slöseri att studierna började först på tredje klassen. När skolan inte erbjöd möjligheter att lära sig kom spelvärlden och resor till hjälp. Språk kan, får och bör läras i olika miljöer.
I Finland upprepar vi den kanske i dagsläget urbana legenden om hur språkundervisning under skoltiden dödade viljan att lära sig. Många finländare har lärt sig sina främmande språk genom att fokusera på grammatik och fastna vid fel, utan att tala. Jag tror att vi har kommit långt på den här punkten. Skammen ligger ändå djupt rotad hos många av oss, och därför kan tröskeln för att tala vara hög, även om man kan språket lite.
Det viktigaste är ändå att öppna munnen och försöka. Då blir man vanligtvis också förstådd. Var inte så hårda mot er själva och varandra när det gäller fel. Ingen är någonsin perfekt när det gäller språk. Det finns alltid något att lära sig, och det är aldrig för sent att börja.
