Paula Erkkiläs kolumn i ÖT och Vasabladet: Antalet ton är en dålig måttenhet för den gröna omställningen

Paula Erkkilä

Publicerad på Österbottens tidning 23.7.2022

Beslutet om de finländska hamnarnas framtida roll i det europeiska TEN-T-nätverket närmar sig med stormsteg. I slutet av förra året offentliggjorde Europeiska kommissionen ett förslag till en ny förordning om det transeuropeiska transportnätverket (TEN-T). Förslaget innebär att 15 hamnar ska strykas från hela TEN-T-nätet. Bland dessa finns tre i Finland, varav två längs den österbottniska kusten – Jakobstad och Kaskö.

Förklaringen ligger i antalet ton. De volymer som transporteras via hamnarna har minskat och uppfyller inte de nödvändiga gränsvärdena, vilket i sig är rättvist spel – gränsvärdena är de samma för alla. Som medlemsstat har Finland varit ganska försiktig med att ställa krav på en mer omfattande karta för egen del. Samtidigt har resten av Europa maximerat sina anspråk.

Å andra sidan hör de antal ton som nu krävs till det förflutna och transporterades delvis under pandemin. Eftersom pandemin har påverkat hamnarna olika skulle det vara motiverat att inte stryka en enda hamn från TEN-T-nätet om den inte själv begär det. Detta är vad Finlands Hamnförbund har förespråkat.

Samma ståndpunkt har tagits av den europeiska hamnorganisationen ESPO. Den har föreslagit att de hamnar som för närvarande ingår i TEN-T-nätet bör ha rätt att fortsätta att ingå i det. En förutsättning för detta är att hamnen har en utvecklingsplan för att uppnå sina kvantitativa mål under de kommande åren eller att dess logistiska roll måste kompletteras med någon annan roll.
Som en del av den gröna omställningen genomgår innehållet i råvaror och produkter som transporteras till hamnarna längs västkusten en stor förändring. Till exempel minskar utfasningen av stenkol och tung brännolja antalet ton. Alla hamnar möjliggör i allt högre grad lösningar för att stoppa klimatförändringen. Hamnarna fungerar till exempel som inkörsport till Finlands viktigaste område för vindkraftsbygge. Vindkraftverk transporteras via hamnarna, komponenter lagras i hamnarna och förmonteringen av vindkraftverk sker också i hamnarna. Den framväxande väteekonomin är också ofta kopplad till hamnarna på grund av de industrier som redan finns där.
Dessutom kommer transportbehovet inom batteri- och mineralindustrin att öka betydligt inom den närmaste framtiden i och med den gröna omställningen och den starka tillväxten inom batteriklustret. Sjöfartslogistiken spelar en viktig roll för exporten av batteri- och mineralindustriprodukter till den inre marknaden och tredjeländer. När exportvolymerna ökar ligger det i både Finlands och EU:s intresse att säkerställa en så effektiv och ändamålsenlig logistikinfrastruktur som möjligt.

ESPO har betonat att volymer baserade på gods- och passagerarmängder inte får vara det enda villkoret för att ingå i TEN-T-nätet. Många grundläggande antaganden – till och med Europas geopolitiska läge – har ändrats sedan uppgraderingen av TEN-T inleddes. Det är därför befogat att fråga sig om man nu bygger upp ett nät som bygger på föråldrade antaganden?

Förhandlingarna om hur kartan kommer att se ut fortsätter under hösten. Då måste Finland se till att hamnarna inte straffas för att tonvis med stenkol byts ut mot lättare vindkraftverk eller battericeller. Innehållet och värdet av transporterna bör få allt större betydelse. Med tanke på framtiden borde man utforma vissa mätare för att utvärdera hamnarna som en del av den gröna omställningen och för att bistå regionutvecklingen och investeringsetableringarna. Utan att identifiera hamnarnas roll kan Europas energiomställning inte genomföras på ett trovärdigt sätt.