Paula Erkkiläs kolumn i ÖT: Vi kan vända plastkrisen till framgång

Paula Erkkilä

Bilder på sopområden i världshaven, sköldpaddor intrasslade i nät och klumpar av plastpåsar som plockats ur valars magar skapar ångest. I världen produceras det över 90 miljarder kilo plast per år. Av det hamnar ungefär ett sopbilslass i minuten i världshaven. Största delen är engångsplast: tobaksfimpar, flaskor, muggar och sugrör.

Största delen av havens plastavfall kommer från de tio stora floderna i Asien och Afrika. Hit transporteras det från hela världen. Till västvärlden importeras varor från Kina i mycket högre grad än vad som förs i motsatt riktning och många av de containerfartyg som återvänder till Asien skulle vara tomma utan avfallslast.

Under årtionden vande sig västvärlden vid att Kina tar emot allt avfall. På grund av detta har man inte haft press på sig att utveckla sina egna avfallsanläggningar. Då Kina i början av fjolåret slutade ta emot avfall så förs det nu istället till länder i Sydostasien där det inte finns ordentliga avfallshanteringsmetoder och avfallet rinner ut i vattendrag och hav. Om nedskräpningen fortsätter i den här takten så finns det år 2050 mer skräp än fiskar i haven.

Plasten har blivit utpekad som miljöboven som hotar hela planetens ekosystem trots att den egentliga orsaken är konsumenternas beteende och outvecklad avfallshantering. I till exempel Europa återvinns enbart en tredjedel av plasten. I den snabbt utvecklande Asien representerar engångsförpackningarna välstånd som allt fler har råd med. De här förpackningarna är gjorda av billig plast som inte kan återvinnas.

Plasten har ändå klara miljöfördelar och i stället för att bojkotta den borde man främja vettig konsumtion och kretsloppstänkande. Plast är ett svårt material att ersätta i till exempel livsmedelsindustrin. Jämfört med andra förpackningsalternativ så är plasten ett mångsidigt material och ofta även det mest miljövänliga alternativet. Att minska användningen av plast i livsmedelsindustrin kan t.o.m. vara skadligt för miljön eftersom klimatavtrycket från matsvinnet alltid är större än förpackningens klimatavtryck. Exempelvis motsvarar en bortslängd bit rågbröd hela påsens klimatavtryck.

Även i framtiden kommer plast att behövas, även om ersättande och biologiskt nedbrytbara material utvecklas hela tiden. Det kommer också att behövas internationella avtal och begränsningar. Europeiska unionen har med sitt så kallade sugrörsdirektiv förbjudit försäljningen av vissa engångsartiklar av plast från och med år 2021. Malaysia, som för tillfället är den största mottagaren av avfall i världen, har gjort upp en plan för hur man helt och hållet ska komma ifrån engångsplaster.

Också här i Österbotten finns det mycket toppkunskap om produktion, återvinning och insamling av plast. Den producerande plastindustrin erbjuder hundratals arbetsplatser och ansvarsfullt tillverkade produkter för behoven inom livsmedels- och övriga industrin, jordbruken och byggbranschen.Till exempel Rani Plast, Prevex och Schur Flexibles satsar alla mycket på produktutveckling.

Pramia Plastic som finns i Toholampi återvinner en tredjedel av hela landets returflaskor i plast och gör av dem granulat som motsvarar ursprunglig plast för att användas på nytt. I själva verket skulle hela det finländska systemet med pantflaskor vara en färdig exportprodukt. Clewat i Karleby har å sin sida utvecklat en farkost som kan städa vattendragen på plastavfall, olja och alger. Målet är att det om ett par år ska finnas 20 farkoster från Karleby som städar ute på världens hav.

Världen behöver vår spetskompetens om plast!