Publicerad på Österbottens Tidning tisdagen 4.5.2021.
Konkurrensen om investeringar är extremt hård. Det fick vi uppleva tidigare i år när Neste valde Holland i stället för Finland för sin investering i miljardklass. Utgången var en besvikelse, men ingen överraskning. Enligt företaget avgjordes placeringen i synnerhet av mer konkurrenskraftiga logistik- och byggkostnader samt tillgången till väte med låg kolhalt. Det sista argumentet är det mest relevanta.
EU har just kommit överens om en klimatlag där minskningsmålet för koldioxid skärptes till 55 procent från nivån år 1990 fram till 2030. År 2050 borde inga koldioxidutsläpp förekomma alls. Man måste dock komma ihåg att Finland redan tidigare har satt upp ännu tuffare mål – koldioxidneutralitet år 2035.
Eftersom Finland går i bräschen för klimatneutraliteten så utmanas vår industri med femton år jämfört med andra konkurrentländer. Därför är den stora frågan: hur kan vi förhindra industrins utflaggning och minska koldioxidutsläppen på samma gång. Tillgången på ren energi kommer i fortsättningen att vara en mycket viktig konkurrensfaktor både för befintlig industri och nya investeringar. För att den finländska industrin ska lyckas ens i Europa måste den redan nu känna till på vilket sätt den ska klara av utsläppsminskningsmålen.
Redan för länge sedan förutspådde man att lösningen finns i väte. Väte är helt utsläppsfritt, och med hjälp av det kan man inte bara producera el och värme, utan det kan också användas som sådant i olika industriella processer. Väte kan produceras på många olika sätt, till exempel med elektrolys, och då använder man förnybara vind- och solkraftverk samt till exempel kärnkraft. Ett belysande exempel på vätets betydelse är det faktum att om stålverket i Brahestad gick över till vätereduktion i stället för sin nuvarande reduktionsprocess, så skulle koldioxidutsläppen i Finland som helhet minskas med sju procent.
En titt i kristallkulan vittnar om att väte är på väg att revolutionera industrin och energiproduktionen på ett aldrig tidigare skådat sett. Resan är dock lång, men förhoppningsvis inte för lång. Instruktionerna måste vara klara innan någon börjar bygga väteanläggningar. Det kostar nämligen hundratals miljoner euro att bygga stora väteanläggningar. För närvarande hindras utvecklingen av att stöd- och finansieringsvillkoren inte är definierade, inte eller hurudan teknik som ska främjas.
Centraleuropa investerar som bäst i väte. Finlands väteprojekt är fortfarande för små för att locka till sig stora pengar. Det är därför finländska företag har börjat samarbeta för att uppnå stora projekt inom området. I början av året skapades ett nationellt vätekluster för att påskynda väteekonomin och utveckla exporten av väterelaterade lösningar. För en vecka sedan lanserades ett nytt nordiskt samarbetsnätverk, BotH₂nia, vars syfte är att få området kring Bottniska viken på de europeiska vätekartorna.
I Finland borde man snarast få till stånd demonstrationsprojekt där man kan testa produkter och tjänster och skala upp dem för den internationella marknaden. Men för att uppnå ambitiösa mål krävs det ekonomiskt stöd. EU:s återhämtningsinstrument, som för närvarande förbereds, utgör en möjlighet vid övergången till väteekonomi.
Den brittiska fabriken för batterimaterial som planerar en investering i Vasa motiverade också sitt val av plats med ett gynnsamt ekosystem av batterimaterial, tillförlitlig tillgång till förnybar energi och hållbara råvaror. Nu när investeringskranarna har öppnats gäller det att få med andra också i flödet. Det här förutsätter att hela västkusten engagerar sig aktivt och kraftfullt i väterevolutionen.
