Publicerad på Vasabladet och Österbottens tidning 12.4.2024.
I det idealiska livet borde man inte behöva ångra någonting. Ändå lyckas få av oss med en perfekt insats på första försöket. Vad är det då som jag ångrar mest i mitt liv? Svaret måste sökas någonstans där något redan oåterkalleligt har passerat mig. Därför är faktiskt det enda jag ångrar mig att jag inte åkte utomlands för utbyte under min studietid. Det fanns inte ens någon särskild anledning till att jag inte åkte, som en säkerhetssökande personlighet, brådska att bli klar med studierna eller att börja jobba. Eftersom det inte var bråttom någonstans, tänkte jag att det fortfarande fanns gott om tid och möjligheter. Men det var det inte.
Oj, om det bara hade då vid tjugoårsåldern funnits någon som hade sparkat mig ordentligt i baken och sagt att nu åker du. Allt serverades på ett silverfat: de mest intressanta destinationerna, en livssituation där man hade friheten att göra ett avbrott, ekonomiskt stöd från samhället och en läroanstalt som skulle ha skött det mesta av byråkratin. Jag gjorde till och med en praktikperiod vid universitetets internationaliseringsavdelning, där jag såg hur allt fungerade i praktiken.
Faktum är att det troligen aldrig kommer att finnas ett annat tillfälle under ens livstid då samhället stödjer en så mycket för att åka och bo i ett annat land som det gör som under universitetsstudierna. Jag är säkert inte ensam med min ånger. Det var många redan på den tiden som lämnade tillfället oanvänt, och faktiskt ännu fler gör det idag.
Den internationella rörligheten bland högskolestuderande har varit på nedgång länge. Under en tioårsperiod från 2012 har antalet studerande som åkt på utbytesstudier minskat med nästan 40 procent. Helsingin Sanomat rapporterade för ett par veckor sedan att exempelvis bland studeranden vid Helsingfors universitet har viljan till utbytesstudier kollapsat. Antalet har halverats från förra årtiondet.
Enligt Eurostudent-undersökningen minskar kostnader, separation från familj och vänner samt den upplevda låga nyttan för studierna utbyteslusten bland högskolestuderanden. Jag minns inte att någon av mina vänner åkte utomlands främst för studiernas skull. Allt som kunde tillgodoräknas studierna var en bonus, och resten noterades som godkänt i boken över livserfarenheter.
Att utbytesstudierna minskar kan också vara en signal på en bredare förändring i vårt samhälle; internationalisering behöver nuförtiden inte sökas längre bort än utanför hemdörren. Våra högskolor har länge haft många studeranden från andra länder, så att knyta internationella nätverk kräver inte längre ett pass och en tandborste. Det behövs inte, men nog är det lite ”same, same but different”.
Att flytta utomlands och bo där är att utmana sig själv, bli självständig, överleva och lyckas. Det kommer säkert att inkludera otur och motgångar, men även sådana behövs här i livet. Det är också att bekanta sig med nya kulturer, att hitta nya perspektiv på bekanta och till och med uppenbara saker. Internationell erfarenhet hjälper studeranden till att växa till sin fulla potential under studietiden. Studeranden får kompetenser som definitivt kommer att vara till nytta i arbetslivet. Dessa inkluderar språkkunskaper, förmågan att kunna möta och komma överens med människor av olika slag och från olika kulturer, flexibilitet, stresshantering och problemlösningsförmåga.
Om två sökande är lika kompetenta fäster jag själv som rekryterare uppmärksamhet vid den sökanden som har tagit modiga steg snarare än den som slaviskt har följt sin studieplan. Om en sådan erfarenhet inte passar in i studie- och livsstigen, kan det finnas behov av att bredda spåret. Närhelst det finns en chans, är det värt att ge sig ut i världen!
