Den i januari publicerade ekonomiska översikten från handelskamrarna visade att ingen betydande förändring har skett i den allmänna ekonomiska situationen. Finlands ekonomi befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur. Förväntningarna på att tillväxten ska ta fart har dock stärkts. Nu hotas tillväxten av strejker och blockader.
Precis som förra våren har tiotals företag inom industri-, logistik- och handelsbranschen i Österbottens handelskammarområde nu drabbats av strejker – många av dem var utsatta redan förra våren. Detta kan betraktas som orimligt. Våren 2024 var extremt krävande för alla.
Enligt Finlands Näringslivs (EK) beräkningar uppgick effekten av de politiska strejkerna som pågick i flera veckor förra året till nästan två miljarder euro på Finlands bruttonationalprodukt. I en enkät från EK uppgav hälften av företagen att anskaffningen av råvaror och andra insatsvaror försvårades, vilket påverkade produktionen. Hos mer än en tredjedel av företagen orsakade detta störningar för kundernas produktionsprocesser och affärsverksamhet. En fjärdedel av företagen förlorade redan avtalade eller förväntade beställningar och affärer. Även stabila kundrelationer påverkades negativt hos en femtedel av företagen.
Arbetet med att reda ut de störningar och skador som strejkerna orsakade pågick i flera månader, vilket ökade kostnaderna på grund av övertidsarbete. Förutom övertidskostnader tvingades vart tredje industriföretag betala avtalsböter till kunder på grund av försenade eller uteblivna leveranser.
Våra företag verkar inte i en ”Finlandsbubbla”, utan bedriver handel på globala marknader. Den finländska industrin måste bland annat konkurrera om marknaden med företag som erhåller nationella stöd och med europeiska, kinesiska och amerikanska företag i kampen om kompetent arbetskraft. Kunderna frågar sig redan nu om det återigen blir störningar i beställda leveranser. Strejkerna skapar en betydande förtroendebrist. Vad gäller nya kunder sätts relationen lätt på spel och i värsta fall upphör kundrelationen helt. Strejker leder till att vi förlorar kunder på exportmarknaden – vi undergräver vårt eget framtida arbete.
I slutändan skadar strejkerna de strejkandes egna arbetsplatser. Varje gång exporten försvagas är det den finländska arbetstagaren som drabbas hårdast. Företagen har mycket olika utgångslägen, och om ett företag är i en dålig situation kan de löneökningar som nu krävs leda till neddragningar och förlust av arbetsplatser.
En konkurrenskraftig exportindustri är även i framtiden grunden för Finlands välfärd. Det är därför viktigt att förstå att det först måste skapas resurser innan de kan delas ut. Kakan måste bakas innan den kan delas. Receptet för kakan innebär ökad produktivitet och investeringar i tillväxt. Dessutom måste även våra beslutsfattare se till att Finland är ett bra land för företag att verka i och anställa.
Som nation har vi inte lyckats särskilt väl: vår ekonomi har inte vuxit på 17 år. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv försämrar en försvagad konkurrenskraft finansieringen av välfärdssamhället och fördjupar underskottet i de offentliga finanserna. De kundrelationer, affärer och det rykte som förlorades försvagade företagens resultat i fjol under våren och försommaren, och orsakade en nedgång i utrikeshandeln. Förlusterna fördjupade den redan konjunkturdrivna svackan i ekonomin. Effekterna märktes också i minskade skatteintäkter, vilket ytterligare försvagade statsfinanserna.
En upprepning av detta vill vi inte se. Vi hoppas på konstruktiva förhandlingar som resulterar i hållbara lösningar för framtiden, ur både de anställdas, arbetsgivarnas samt Finlands konkurrenskrafts- och samhällsekonomiska perspektiv.
