Publicerad på Vasabladet och Österbottens tidning 14.6.2026.
När Kalmarunionen bildades år 1397 byggde den på en enkel tanke: tillsammans var Norden starkare än som enskilda riken. Nu, flera hundra år senare, tycks samma tanke vara på väg tillbaka. De geopolitiska spänningarna ökar, den teknologiska konkurrensen hårdnar och stormakterna bygger sina egna block. Hur ska de nordiska länderna bevara sin ställning i denna nya värld?
Ett svar på den frågan fick vi för några veckor sedan när en grupp nordiska storföretag lanserade initiativet Nordic Compass. Bakom initiativet står bland annat Kone, Nokia och Nordea från Finland, Saab och Vattenfall från Sverige, Danfoss och Novo Nordisk Foundation från Danmark, Aker från Norge samt Embla Medical från Island.
Nordic Compass vill samla Nordens styrkor och föra fram konkreta initiativ till stöd för regeringarnas och EU:s beslutsfattande. Målet är att stärka konkurrenskraften inom kapitalmarknader, försvar, djupteknologi och energi.
Nordic Compass signalerar att de nordiska länderna åter börjar se sig själva som en strategisk helhet. Det handlar inte längre enbart om handel eller export, utan om hur nordiskt inflytande ska organiseras i en värld där konkurrensen hårdnar.
Ännu på 1990-talet trodde man att marknaderna skulle förena världen och att globaliseringen skulle göra geopolitiska block överflödiga. Verkligheten har visat sig vara en annan. Rysslands anfallskrig mot Ukraina, Kinas teknologiska uppgång och växande protektionism i USA har åter fört maktpolitiken till centrum av det internationella systemet.
Samtidigt har alla de nordiska länderna anslutit sig till Nato. För första gången i historien utgör Norden även ett säkerhetspolitiskt sammanhållet område. Det skapar möjligheter till samarbete på ett sätt som ännu för bara några år sedan hade betraktats som en avlägsen tanke.
Nordic Compass vittnar också om en växande frustration över Europas långsamma beslutsfattande. När kriserna hopar sig blir smidiga regionala allianser allt mer lockande jämfört med tunga strukturer. Norden har exceptionellt goda förutsättningar för detta. Tillsammans utgör de nordiska länderna en marknad på omkring 28 miljoner invånare och världens tolfte största ekonomi. De hör dessutom till världens mest stabila samhällen, med stark kompetens inom energi, försvar, digitalisering och industri.
I Österbotten förstår man särskilt väl betydelsen av denna utveckling. Kvarken förenar redan i dag Finland och Sverige på ett sätt som gör vår region till en naturlig bro mellan väst och öst. Kompetensen inom energi, exportindustrin och de täta kontakterna med Sverige gör Österbotten till ett av nyckelområdena i det nya nordiska samarbetet.
Det handlar inte om att skapa en ny stat eller återuppliva den medeltida Kalmarunionen. Ändå är jämförelsen intressant. Om Kalmarunionen på 1300-talet uppstod som ett svar på sin tids geopolitiska påfrestningar, kunde då 2000-talets Norden hitta en ny gemensam riktning genom ekonomi, säkerhet och teknologi?
Kalmarunionen föddes ur kungarnas vilja. Det nya Norden växer fram ur gemensam energi, säkerhet och kompetens.
