Publicerad på Vasabladet och Österbottens tidning 6.8.2024.
Förra året var över hundratusen finländare tvungna att ta en lång sjukledighet på grund av mentala hälsoproblem. Redan 2016 blev psykisk ohälsa den främsta orsaken till långvariga sjukfrånvaron i Finland, och sedan dess har de ökat varje år. Enligt OECD uppskattas de årliga totalkostnaderna för mentala hälsoproblem i Finland till cirka 11 miljarder euro.
Både THL (Institutet för hälsa och välfärd), FPA och arbetspensionsbolagen vittnar om samma sak: vår mentala hälsa är djupt bekymmersam. Detta syns även på arbetsplatserna; enligt en enkät utförd av handelskamrarna på våren uppgav vart åttonde företag att särskilt ökade utmaningar kring välbefinnande, mental hälsa och arbetsförmåga påverkar produktiviteten negativt. Hur kunde detta hända oss, världens lyckligaste folk? Vems är felet?
Inte någons.
Arbetet har varit i förändring redan under en lång tid. Karaktären av arbetet har förändrats, och med det de krav det ställer utmanar oss på ett helt nytt sätt. Förändringen från primär- och förädlingsproduktion till digitalt och interaktivt arbete har inneburit en genomgripande förändring av arbetsinnehåll, processer och ledning. Majoriteten av oss utför informations- och servicearbete, och allt färre arbetar med något påtagligt och konkret. Informationsflödet, fragmenteringen av arbetsuppgifter och upplevelsen av tidspress utmanar vår psykiska arbetsförmåga allt mer.
Utförande arbete har förändrats till att kräva skriftliga och sociala färdigheter. Man måste interagera med människor, lära sig nya saker och anpassa sig till förändringar. Arbetsresultaten bygger på expertis, interaktion, innovation och kundförståelse. Och samtidigt som arbetslivet genom denna evolution är friare och mer varierat än någonsin tidigare, borde vi människor må bättre än tidigare. Men så är det bara inte.
Våra huvuden hänger inte med; våra hjärnor är förvirrade. De har knappt förändrats, utan svarar på utmaningarna med samma kognitiva funktioner som våra förfäders hjärnor. Från spadskaft till laptop-tangenter har varit en rejäl resa för våra hjärnor! De ökade mentala hälsoproblemen påminner oss om att vi fortfarande befinner oss på denna resa.
Därför är det en sund utveckling att attityden till mental hälsa har förändrats. Stigmat kring mentala hälsoproblem har minskat, och det pratas mer och skäms mindre för psykiska problem än tidigare. Det är tillåtet att be om hjälp, även om tillgången till hjälp ofta inte är garanterad. Vi behöver utan tvekan mer förebyggande arbete och mer evidensbaserade rehabiliteringsmetoder, bättre lågtröskeltjänster och snabbare och smidigare tillgång till vård.
Jag hävdar att vissa av de mentala hälsoproblemen också har medikaliserats. Normala livets humörsvängningar och belastning tolkas oftare som mentala hälsoproblem som kräver behandling. Livet är bara sådant: olika motgångar och tråkiga saker ingår i paketet. Ibland tenderar vi också att glömma att mentala hälsoproblem är kopplade till allmän hälsa och livsstil. Hur vi sover, rör oss, äter och återhämtar oss – allt kan inte outsourcas. Och samtidigt som mentala hälsoproblem och arbetslivets belastning på mental hälsa får uppmärksamhet, kan vi glömma att de flesta av oss faktiskt mår bra och att de flesta i arbetslivet mår bra.
