Regeringen planerar att reformera yrkesutbildningen med ett ökat fokus på utbildning av ungdomar och personer utan tidigare examen. Åtgärderna i reformen är i rätt riktning, men näringslivet är oroad över försämringen av utbildning, som svarat mot företagens behov. Arbetslivet och företagens verksamhetsmiljö är i ständig förändring, vilket kräver flexibilitet och förmåga att reagera även från utbildningens sida. Tillväxttakten är hög i Österbottens handelskammarområde, och kompetens behövs.
Finansieringsbasen måste kunna utvidgas
Rollen av yrkesutbildningen när det gäller uppdatering av kompetens hos personer i yrkeslivet, omskolning, byte av bransch och som ett sätt för företag att lösa kompetensbrist har ökat kraftigt under de senaste åren. De planerade nedskärningarna skulle dock nästan uteslutande rikta sig mot yrkesutbildning för vuxna och skulle avsevärt minska utbildningsmöjligheterna för personer i arbetsför ålder. I lagförslaget föreslås det att det inte längre ska vara möjligt att ta ut studieavgifter för yrkesexamina och specialyrkesexamina, utan att kostnaderna bör täckas av statliga medel. Samtidigt ska de statliga medlen koncentreras till utbildning av personer utan tidigare examen. Förslaget är ett steg i fel riktning då det inte längre skulle vara tillåtet att ta ut avgifter för specialyrkesexamina och yrkesexamina, och även annan yrkesutbildning och personalutbildning skulle upphöra.
– Med tanke på att den offentliga finansieringen minskar skulle det nu vara lämpligt att tillåta utbildningsanordnare att utvidga finansieringsbasen när det gäller kontinuerligt lärande. Företagen har hittills varit engagerade i att både utveckla och finansiera utbildning för sin personal. Nu hotas den arbetslivsnära utbildningen att skäras ner, säger Paula Erkkilä, vd för Österbottens handelskammare.
Andelen personalutbildning av den totala finansieringen för yrkesutbildning har varit ganska liten, men det är ett betydande verktyg för företag att få den arbetskraft de behöver. I framtiden skulle företagen inte längre kunna bidra till kostnaderna för yrkesutbildning eller stödja sina anställdas yrkesmässiga utveckling genom examensutbildning eller examensdelar. I praktiken skulle dessa kostnader antingen övergå till den offentliga sektorn eller så skulle möjligheterna att utveckla arbetstagarnas kompetens försämras.
Tillväxt görs inte utan kompetens
Oron är stor längs Österbottens kust på grund av de stora investeringarna i regionen, som kommer att skapa tusentals nya arbetstillfällen. De nya jobben, främst inom industrin, kommer också att ge tillväxt till andra sektorer och tjänster. Nya branscher kräver ny kompetens, vilket ofta innebär examensinriktad fortbildning och omskolning. De förändringar som nu planeras kommer att minimera möjligheterna för dem som vill byta bransch.
Nedskärningar inom examensinriktad fortbildning och omskolning kommer att påverka tillgången på arbetskraft i framtiden och kan bli ett hinder för investeringar och tillväxt. Yrkesutbildningen bör kunna leva sida vid sida med näringslivet och stödja det. Där tillväxt sker bör det också finnas möjligheter att stärka kompetensen på ett flexibelt sätt.
– Målet med att höja utbildningsnivån hotas när ålderskullarna minskar och vuxnas möjligheter att utbilda sig skärs samtidigt ner. Lagförslaget stöder inte heller målet att höja sysselsättningsgraden, påpekar Erkkilä.
För internationell arbetskraft ett steg framåt och ett steg bakåt
Vi ser öppnandet av examensutbildning på engelska som en bra sak i lagförslaget. – Detta har länge varit ett starkt önskemål från näringslivet, eftersom ansökningsprocesserna för anordnartillstånd har varit krångliga och långsamma, fortsätter Erkkilä.
När befolkningen åldras ökar rekryterings- och kompetensutmaningarna för företagen ytterligare. I framtiden kunde partnerskap mellan företag och läroanstalter stärkas och arbetslivsorienterade utbildningsformer eller lärande och integration för nyanlända i arbetslivet utvecklas. Därför bör AN-tjänsterna och företagen involveras tätare i utbildningsplaneringen.
En stor svaghet i reformen är att den begränsar möjligheterna till utbildningsexport. Detta är gift för den finländska arbetsmarknaden där arbetskraften håller på att ta slut. Tvärtom vore det viktigt att stödja utbildningsanordnarna i utbildningsexporten och på så sätt säkerställa att det finns tillräckligt med arbetskraft i Finland för exportindustrin och välfärdsområdena. Utan att glömma naturresurs- och restaurangbranscherna, som länge varit beroende av utländsk arbetskraft.
