Batteriklustret i Österbotten har stor dragningskraft just nu. Gruvprojektet och litiumkemifabriken framskrider och produktionen kommer att inledas i Kaustby och Karleby och två internationella företag har ingått betydande intentionsavtal om investeringar i Vasa. I Finland och de nordiska länderna håller man på att skapa en batterivärdekedja som kan bli den hållbaraste i världen.
Nu måste vi se till att logistiken inte utvecklas till en flaskhals. De logistik- och infrastrukturinvesteringar som hör till batterivärdekedjan har en enorm betydelse även för utsläppsminskningarna. Genom att utveckla den finländska värdekedjan kan man minska långa transporter av råvaror, material och komponenter mellan fabrikerna.
Batteristrategin ska utgöra den färdplan som hjälper till att rikta in infrastrukturinvesteringarna. På samma sätt har man förfarit till exempel i fråga om betydande projekt gällande infrastrukturinvesteringar inom skogsindustrin under de gångna årtiondena och helt nyligen.
Detta kräver hårt arbete och många kommer säkert ihåg hur vi för några år sedan gick upp till kamp för att få med riksväg 8 i det nationella stomnätet. Vi utmanade den traditionella behovskalkylen som betonade trafikmängderna genom att i stället argumentera för infrastrukturbehov som baserar sig på värdet av transporterna. Det räcker fortfarande inte att enbart titta på mängderna utan man borde övergå till att använda sig allt mer av värdeperspektivet i beslutsfattandet.
Värdet på varje transporterat ton ökar, produktionen förbrukar allt mindre energi och orsakar allt mindre utsläpp. Vår industri knuffas framåt mot en allt högre förädlingsgrad. I fortsättningen realiseras styrkan i vår region allt mer till förmån för hela jordklotet och den omgivande atmosfären. Eftersom vi är ett exportinriktat område kan den övriga världen och den omgivande atmosfären dra nytta av dessa teknologier och lösningar. Men innan dess måste vi komma ut i världen med hjälp av smidiga väg-, sjö-, järnvägs- och flygförbindelser.
