Österbottens handelskammares ställningstagande
Debatten kring flygtrafiken har återigen gått het. Den senaste vändningen kom när regeringen beslutade att i tilläggsbudgeten föreslå att flygförbindelserna till de fem regionala flygplatserna ska garanteras fram till slutet av april nästa år. Den närmaste framtiden för Karleby-Jakobstad är därmed tryggad. Det långsiktiga perspektivet är dock en fungerande marknadsdriven trafik, och nu fick vid tid och arbetsro att jämföra och utveckla olika alternativ.
Samtidigt kan vi stanna upp och ta en titt ur ett helikopterperspektiv på den finska flygtrafiken: nätverket av flygplatser och rutter. I Finland ser det rätt så annorlunda ut än i de övriga nordiska länderna. Det här har professor Jorma Mäntynen med sin expertgrupp utrett på ett förträffligt sätt. Precis som på andra håll har också Finland flygplatser över hela landet – men i motsats till de andra knappt någon trafik.
Vår flygtrafik ligger långt efter de andra nordiska länderna. Finland har 5,5 miljoner invånare, Norge 5,4 miljoner, Sverige 10,4 miljoner och Danmark 5,8 miljoner. Före pandemin år 2019 hade Norge nio flygplatser med mer än en miljon passagerare, Sverige sex och Danmark tre. I Finland har två flygplatser lyckats ta sig in i miljonklubben. Totalt fanns det 21 flygplatser med mer än en miljon passagerare i de nordiska länderna. Sett till befolkningsmängden skulle det alltså vara fullt realistiskt att Finland hade fler flygplatser med fler än en miljon passagerare.
Finland skiljer sig helt från de andra nordiska länderna såtillvida att en flygplats är överlägsen alla andra när det gäller antalet passagerare. Överlägsenheten innebär att Helsingfors-Vanda flygplats är mer än 20 gånger större än den näst största flygplatsen, Uleåborg. I resten av de nordiska länderna är ingen flygplats flera gånger mer trafikerad än någon annan. I princip har de flera flygplatser med relativt likartad volym.
Vad beror det här på? En orsak kan vara att flygrutterna i Finland har byggts upp enligt strategin ”alla flygturer går till Helsingfors först”. I Finland är vi vana vid och har accepterat det faktum att utgångspunkten för all internationell flygtrafik är Helsingfors-Vanda flygplats.
I övriga Norden finns det direkta internationella förbindelser från flera orter. Utbudet skapar efterfrågan, helt i enlighet med logiken inom flygtrafiken. De internationella förbindelserna är kanske överraskande nog särskilt starka i södra Skandinavien, även om det också finns utmärkta landförbindelser därifrån till Centraleuropa.
En resenär från regionen behöver inte en mellanlandning i Helsingfors för att nå ut i världen. För många resenärer från Kronoby och Vasa skulle det vara mycket smidigare att åka direkt till Frankfurt eller London. Många skulle också vara villiga att byta från Helsingfors till Stockholm. Inte bara som slutdestination, utan som en mer mångsidig utgångspunkt för vidare anslutningar.
Tillgänglighet framhålls som en av de viktigaste faktorerna som påverkar företagens etablering. För oss som bor långt uppe i norr är flygförbindelser det enda sättet att nå ut i världen. De måste därför ses som en infrastruktur som måste stärkas och utvecklas. De gör det möjligt för Finland att vara med på kartorna för handel och investeringar. Trots det så går debatten om flygtrafiken i Finland ofta ut på att ifrågasätta och lägga ner förbindelser och till och med stänga flygplatser. En bredare ekonomisk bild borde beräknas och presenteras.
Det långsiktiga målet måste vara att öka tillgängligheten till och livskraften i Finlands ekonomiska regioner. Varför kan det som fungerat i andra nordiska länder inte fungera i Finland?
