Publicerad på Österbottens tidning och Vasabladet 14.6.2023.
Allt som glittrar är inte guld och pessimisten blir inte besviken. Finns det något konkret här än eller är allt bara hype? Den senaste tidens positiva investeringsnyheter har inte bara fått oss att jubla, de har också fått tvivlarna att krypa ut ur sina gömslen.
Det är sant att det pågår en osedvanlig investeringstornado över Österbotten. Vi på handelskammaren har redan under ett par års tid samlat omfattande information om pågående och kommande investeringar. I fjol vid den här tiden var den totala summan som var känd cirka fyra miljarder euro. Mycket vatten har flutit under broarna över Esse ån sedan dess, för nu är summan 17 miljarder.
Detta betyder inte att det har skapats nya investeringar för 13 miljarder på ett år. Ärmarna var ordentligt uppkavlade redan vid början av pandemin. Nu mognar detta arbete till resultat som når över nyhetströskeln. Investeringar blir offentliga senast då MKB-processerna sätts i gång.
Det är sant att när en investering blir offentlig finns det ofta inget konkret ännu. Det handlar om en stabil eller lite stadigare avsikt, en plan, utredningar om genomförbarhet, lönsamhetsberäkningar, till och med säkerställd finansiering och en tomtreservation. För det investerande företaget innebär ”inget konkret” minst sagt en enorm mängd arbete och en stor summa pengar; det talas lätt om minst sexsiffriga belopp. Kommunen som hoppas på lottovinsten har gjort sitt bästa genom att göra markaffärer, planlägga, bygga infrastruktur och säkerställa många detaljer för att göra det enkelt för nykomlingen att säga ”ja”.
Det är helt normalt att investeringar tar tid. Och ändå kan det av olika skäl uppstå hinder: förseningar eller till och med avbokningar. I det stora sammanhanget kommer några investeringars bortfall inte att få den stora Österbottniska båten att kapsejsa. Jämförelsevis betyder 17 miljarder i investeringar hela 1700 investeringar på tio miljoner euro.
För att investeringarna ska bli verklighet måste man även kommunicera öppet utåt så tidigt som möjligt. Det ökar förtroendet i det omgivande samhället och minskar misstankar, till exempel hos potentiella klagande parter under tillståndsprocessernas olika faser. Dessutom hjälper en tidig kommunicering att förbereda regionens kapacitet att exempelvis bemöta tusentals arbetstillfällen och säkerställa att det finns kompetent arbetskraft. Byggandet av den nödvändiga infrastrukturen tar också tid. Projekten är ofta så omfattande att de slukar tid.
Ändå är det allmänt känt att som investeringsmiljö är Finland osäker och svår att förutspå. Även Mika Lintilä konstaterade nyligen att de vätgas- och ammoniakprojekt som är på kommande till Kristinestad och Karleby sannolikt inte kan hindras av något annat än av problem med tillgången på arbetskraft eller fallerande tillståndsprocesser – som också allmänt uppfattas som jobbiga och oförutsägbara.
Därför är det motiverat att fråga om alla investeringar måste gå igenom samma komplicerade och långa processer. Tillstånden skulle också förtryggas om ansökaren kunde få allt från en enda lucka, vare sig det gäller vattenhushållningstillstånd, byggtillstånd, miljötillstånd eller något annat. En helhetsbedömning, det vill säga koncentration och samordning, skulle öka förutsägbarheten och förkorta handläggningstiderna. Det bör finnas ett servicelöfte om en maximal handläggningstid.
Nu är det särskilt viktigt att snabbt genomföra alla energiinvesteringar. De möjliggör industriinvesteringar som kräver utsläppsfri el. Utan detta finns det en risk att industriinvesteringarna försvinner någon annanstans.
